Nu måste jag få skriva varför jag har en blogg.Den har jag för min egen del och jag skriver det jag känner att jag vill skriva.Men jag kan säga att jag skriver ändå inte allt för då hade jag kanske inte haft så många läsare så vissa saker får man ju håll för sig själv.Men jag känner att det som jag skrev här om dagen om Mindra.Har jag ju fått himla mycket stark respons på och det är ju inte bara possitivt men det skiter ju jag i.Den här bloggen har jag för att kunna lätta på mitt hjärta och det spelar ingen roll vad folk tycker.Tycker man att det är starkt det jag skriver så behöver man ju inte läsa bloggen svårare än så är det ju inte eller?

Det finns ju ingen som kan förstå hur det är att vara mamma till Mindra.Det jobbet är mitt och jag känner att alla dagar kanske jag inte gör världens bästa jobb men jag gör mitt bästa iallfall.

Det ni som läser bloggen inte vet är att jag VARJE DAG SEN MINDRA FÖDDES TROR ATT HON SKA DÖ.Det är en känsla som jag måste lära mig att leva med och det vet jag men det hålet jag har i mitt hjärta över att kanske mista henne är stort.

Nu har läkaren varit in och gett oss klartecken om att få åka hem.Vi ska ha koll på Mindra när det gäller hennes mat och om hon börjar minska mycket i maten så måste vi ju komma tillbaka in igen.Men jag hoppas verkligen att det ska gå vägen och att hon ska börja äta bättre nu när hon inte är lika snorig och inte lika mycket feber.

Idag har min kusin dop för sin dotter Leia hon är så himla fin och jag kommer sätta in ett kort på henne under dagen.Jag hoppas att dom får ett fint dop och att Leia sköter sig under dopet.

Vi kan ju inte vara med för vi hinner inte komma hem till klockan 15 så det var ju himla synd jag tycker att dop är så himla gulliga.Men men det får bli en annan gång och ett annat barns dop.