Hej och hå här kommer ett gäng bilder som vi har tagit ich jag vet förrut satte jag in rätt bilder till rätt text men nu blir det inte så .Skulle jag göra det så hamnar dom på nästa månad och då missar ni att se dom.Jag gör så här nu så kan jag fixa att sätta in rätt kort med text nu när vi är hemma det är lättare.Jag flyttar kanske korten i morgon till rätt plats men det ser ni ju annars skriver jag det.

Korten som kommer är på min familj.

Minton som har Mindra i famnen han pussar och kramar henne hela tiden han är verkligen en stolt storebror.

Mindra som ett litet ägg ( med bandaget på huvudet)

Jag köpte en mössa till Mindra men det var ganska stor åt henne och jag höll på att skratta ihjäl mig.Den kan nog Minton ha istället.

Men alla mössor jag har köpt har varit för liten så nu drog jag på och köpte kanske en lite för stor i stället. ha ha ....

Nu är det söndag och jag kan bara säga att livet just nu är helt underbart.Vi har kommit hem från Umeå i fredags kväll klockan 22.30

Det var en underbar känsla att få lämna Umeå bakom oss.på fredag fick vi träffa barnläkaren och även Per-åke nevrokirurgen för att få ett samtal om läget idag och när vi ska komma tillbaka.Vi ska tillbaka till Umeå om 3 månader för att ställa in hennes shunt igen och barnläkaren sa att nu är vi ju färdiga hos dom.

Han berättade oxå att dom kallar Mindra för "mirakel tjejen " dom kan inte förstå att hon mår så pass bra som hon mår.

Det är ett mirakel.

Det tyckte jag som mamma vvar skönt att höra att det finns fler som upplever henne som ett mirakel.

Det har varit en tuff resa vi har gjort och för hoppningsvis så fortsätter den bättre än den har börjat.

Bilresan hem gick och Mindra sov hela vägen förruton när hon åt en gång.Minton hade man ju kanske kunna slänga av efter halva vägen.Nej skämt och sido men dte var lite jobbigare med honom han tyckte inte att det var så kul.

Vi stannade på Statoil för att handla lite frukost grejer och där träffad jag min kusin Hasse det kändes skönt att vara hemma och träffa ett bakant ansikte direkt.Det är det som är hemma man är aldrig ensam det finns alltid någon som man träffar som man känner.

Home sweet home.

Jag går bara omkring och myser hemma med min familj.Minton älskar att vara hemma hans rum har sett hemskt ut jag tror att alla leksaker var på golvet.Han har nog lekt med alla grejer.

Vi har i helgen varit till min mamma och pappa och ätit middag.Det är skönt att kunna umgås med dom igen som vi har gjort innan.

Imorgon ska vi gå på stan och köpa kläder till Mindra.Hon har ju växt ur alla hennes kläder i storlek 50 så nu måste jag iväg och handla 56.

Det hinner hända mycket på 6 veckor med vikt och längd så hennes bodisar är alldelens för korta och man kan inte knäppa dom mellan benen mera.

Bara ut och handla men jag har ju inget emot det så det ska nog gå bra.

Nu sitter jag och uppdatera på bloggen och min älskade dotter och mirakel flicka ligger i sin babysitter på golvet och sover.Hon är verkligen världens finaste lilla dotter som man kan ha.Jag är bara överlycklig att hon är hemma med oss nu och jag hoppas och ber att detta ska gå vägen nu.Ingen infektion och inget annat heller.

Det verkar som att det är en hel del männsikor som har läst eller läser bloggen iallfall.Det känns otroligt roligt och hedrande att folk vill följa våran resa i livet med Mindra.

Jag skriver denna bloggen dels för att få skriva av alla känslor som har uppstått och dels för att ni alla där ute ska kunna följa våran familj och vårat öde.Tack ska ni alla ha ..