Friday

13 mars 2008 10:18

Tyvärr är de ju så att man minns ofta hur man kände när man var liten. Jag jobbar med barn och de är en viktig bit. Du kanske ska ta och se till att iaf ha en stund vare dag som bara är din och Mintons tid. Visa att han inte är ensam =)

Ullis

13 mars 2008 10:22

Förstår hur du känner, hade samma dåliga samvete när jag inte fick träffa barnen på nästan 1 hel månad när vi låg med Freja i Stockholm..
Men på något vis så klara barnen mer än vi tror, är säker på att Minton har många nära och kära om kring sej nu som hjälper till.. Okej jag förstår om det jag skriver kanske inte är någon tröst men det kommer att ordna sej eftersom.. Hur mår lilla Mindra nu då?? Jag är inne på din sida flera gånger om dagen och hoppas på ett glatt besked.. Tänker på er och sköt om er så gott det går// Smurfan..

Anna

13 mars 2008 10:46

Du är inte mer än människa...ha inte ångest snarare tvärtom, var stolt över det du orkar och gör för barnen, du finns där, du gör det jättebra. Mindra och Minton har tur som har er.

Många kramar och lite extra krafter skickar jag till er.

Linda

13 mars 2008 11:18

stora kramar till dig Pernilla! Ni är så starka som tar er igenom det här. Givetvis måste Mindra få din tid nu. Du kommer kunna ta igen tiden med Minton senare. Jag tror att Minton är för liten för att förstå vad som händer, han ser säkert att mamma och pappa är ledsna, men det måste man få vara. Tänk på att ni är de bästa föräldrar Minton kan ha, han älskar er även om ni inte orkar vara glada just nu.

Många kramar Linda och pojkarna

siekas

13 mars 2008 12:03

Pernilla vännen, jag förstår att du känner dig otillräcklig just nu men det går ju tyvärr inte o vara på 2 ställen samtidigt även om ma skulle önska det!!

O är Minton blir större så kommer han ju förstå varför det var som det var om han minns vad som har hänt.
Jag tycker att du ska ha stor eloge för allt och Björn oxå..ni kämpar ju på och gör det ni kan göra.

Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att ni får svar på alla frågor snart så att ni kanske ev kan få åka hem snart.
Sänder all tankar o all styrka till er!!
oändligt många kramar!!

Cicci

13 mars 2008 13:36

Visst påverkas vi av hur vi hade det under vår barndom så är det MEN grejen är den att Minton har dig och Björn vid sin sida hela tiden även om dina tankar och din uppmärksamhet är riktad mot Mindra just nu. Han får vara med där nere i Umeå och Björn har varit med honom hemma och haft "egen tid". Skillnaden mellan barn som påverkas negativt av sin barndom och den situation som Minton är i nu är att ni ÄR DÄR, ni är med honom! Han känner er omtanke och kärlek hur som helst!

Antar att det finns barnpsykologer som ni kanske kan få prata med om ni är oroliga. Vad ni än gör så tappa inte hoppet och känn dig för guds skulle inte som en dålig mamma!
Alla vi som känner dig och alla som läser din blogg vet ju att du om någon gör allt vad som står i din makt för dina barn!

Var stark gumman!
Kramar i tusental från oss!

anki

13 mars 2008 21:28

Får bara lust att komma och krama om dig lite och ge dig styrka. Men inte ska du ha dåligt samvete du är ju enorm som orkar och klarar den här pressen och maktlösheten kram på dig Anki

Sussie

13 mars 2008 21:52

Ni är de bästa förädrarna Minton och Mindra kan ha. Just nu tar Mindra mycket tid, tankar och kraft för dig, men hon behöver den tiden. Du/Ni är starka som orkar dela med er av tankar och vad som händer!
Kram från Holger med familj