Ja nu är det ett tag sen jag skrev här i bloggen och jag måste verkligen be om ursäkt för det.Men det har varit lite kaos dom sista dagarna.Björn har ju börjat "kursat" nu så jag har ju varit ensam med barnen 2 svängar.En av svängarna han var borta då bodde vi ju hos min mamma och pappa.Det gick jätte bra och det var skönt att få hjälp med barnen och så.

Nu har han precis kommit hem igår men då bodde vi hemma och det är ju ingen dans på rosor.Jag och Minton har ju några disbyten om dagen men det ska väl vara så när man ska vara en mamma som ska vara konsekvent.

Ha ha .

Jag och Mindra har varit och träffat hennes läkare på barnmottagningen här i Kiruna.Han är barnneurolog och känner Mindra vi har träffat han ett par gånger.

Han är jätte bra och jag gillar han skarpt.Det är en läkare som inte bara ser på Mindras behov utan som oxå är intresserad och angagerad hur vi som familj mår.Han sa en bra sak till mig men som var ganska svår att höra.Han tittade mig i ögonen och sa rakt ut

- Mindra är utveckligsstörd.

Det var hört att höra som mamma men jag tycker att det var bra att han sa det för jag behövde kanske höra det igen.Man vet ju om det men man kanske förtränger det ibland.

Han tyckte att det såg bra ut för Mindra ändå för hon är ju vaken och alert.

Men det är ju som han säger att det finns ingen som kan säga vad Mindra kommer att kunna eller inte.

Men man ska ju ta vara på hennes kundskap och det hon kan idag.Så nu ska vi bara ta det lungt med Mindra så till vida att vi inte ska laborera med hennes mediciner.Eftersom hon är så himla lugn och mår bra just nu.Inga kramper och så.

Vi har varit i Luleå hela helgen och det var jätte trevligt.Innan vi for ner till Luleå stannade vi i Gällivare för att göra ett ultraljud på Mindra.

Det var verkligen ett glädje besked vätskan i huvudet hade minskat ganska kraftigt och det kommer nog bli att vi måste åka till Umeå för att ställa om shunten den tömmer för bra nu.

Om den tämmer för bra då kommer Mindras skallben att växa ihop och då kan inte hennes hjärna utvecklas.Vi träffade våra kompisar Marie och Johan med deras barn.På söndag var det daxs för deras son Elias att döpas.Vi fick ju det fina uppdraget att bli hans gudföräldrar och det kändes ju jätte hedrande tyckte vi.

Dopet gick jätte bra och det var kul att se ett annat sorts dop än det vi är van vid i Kiruna.Den prästen som dom hade var vekligen en underbar och rolig präst.

EFter dopet var det daxs för fika och det fanns lite att välja på om jag säger så.

EFter fikat så åkte vi hem till Kiruna igen och vi var hemma på söndag klockan 21.På måndag for Björn till Sthlm på kurs och vi fick klara oss själva igen.Så det har varit lite intensivt dom sista dagarn.

Men det har ju inte varit några bekymmer det är ju bara långtråkigt och ensamt.

Jag kan inte sätta ut kort på det som hänt oss för vårat trådlösa nätverk fungerar inte.